<3

Idag är det 5 år sedan min pappa gick bort. 5 ÅR!
Tiden går fort, men fan vad jag saknar honom!
 
Kommer aldrig glömma den dagen, min faster ringde på morgonen. Jag svarade. Jag hörde att något var fel direkt. Hon frågade om jag var ensam hemma. Nej, både mamma och syrran är hemma. Så sa hon att hon hade dåliga nyheter... Kent är död. Jag bröt ihop. Vi grinade tillsammans i telefonen. Bara grät. Mamma kom ut ur duschen och frågade vad det var. Då slängde jag över luren till henne och sprang ut.

Jag kommer heller aldrig glömma skolan. Jädra lärare! Hade det hänt idag hade jag anmält minst 2 av dem!

Jag gick till skolan dagen efter det hände. Jag ville själv berätta för mina vänner, ville inte att historien skulle nå dem på annat sett, och kanske bli helt fel. Efter lunchen orkade jag inte vara kvar längre. Gick till en av mina lärare och sa som det var. Jag går hem, min pappa dog igår, och nu orkar jag inte mer. Vad jag fick till svar? Jahaja, ännu en undanflykt.

Jovisst, jag var borta en del, men va faan sånt skämtar man väl inte om!?

Jag var borta från skolan, ungefär 1 vecka.

Senare hade vi betygsnack i svenskan, när det närmade sig juni. Jag låg på mvg, sa hon. Jag hade skrivit uppsatser med mvg, gjort väldigt bra ifrån mig på prov osv. Men pga att du var borta en vecka här så kan jag inte ge dig mvg. Jag vet vad som hänt, men du var borta länge.
Jag hittar inte på detta, det är sant! Det värsta var, att den veckan var det dikter som gällde. Det höll dom fortfarande på med när jag kom tillbaka, och jag skrev alla dikter man var tvungen att skriva. Vad tror ni dem handlade om? Pappa, såklart! Dom var tydligen lite väl känsliga, också.

Hade det hänt idag, hade jag anmält dom! Och jag hade bråkat. Men då vågade jag inte, utan trodde att dom hade väl rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0