Gnäll
Igår var jag och hälsade på tjejen i föräldragruppen, som fick sin bebis alldeles för tidigt, uppe på sjukan. Ja, där är dom kvar stackarna. <3
Men när vi satt och pratade så var vi rörande överens om en sak som jag bara måste skriva av mig om litegrann!
Kompisar! Gamla vänner som man trodde fanns där i ur och skur. Gröt plötsligt hör man inte av dem längre. Knappt. Men på Facebook, där skriver man så alla ser om hur bra kompisar man är. Allt ska verka så hiimla bra utåt, alla andra måste tro att ni är såna jäkla bra vänner! Men när det kommer till kritan... Ja, hur ofta hälsar ni på? Eller ens ringer? Nä, ringer man så ser ju inte Facebook de...
Och sen då, när man väl träffats, då bara måååste det synas på Facebook också... Så att ingen kan tro att man är en dålig vän liksom.
Jag vet att ni är på en heelt annan nivå i livet än mig, och jag kan acceptera det. Jag har mina riktiga vänner och min fina, fina mammagrupp <3 jag klarar mig och kan ta ett slut. Ett tillfälligt slut tills vi är på samma nivå igen!
Det här gäller absolut inte alla mina vänner, men nästan. Tyvärr. Men när man får reda på genom Facebook och bloggar om hur dessa vänner lever sina liv och inte genom de lååånga telefonsamtal man hade förr... Då är det nog dags att skiljas...
Nää nu har min lilla älskling somnat om. Vi ska upp om 2,5 timme! God natt!
