Min förlossning
Tisdag kväll, 30/8, lägger vi oss på soffan för att kolla på en film, och vi har även poppat en skål popcorn. Lite vardagslyx mitt i veckan. Halvvägs in i filmen känner jag som en "propp" som lossnar och sekunden efter bokstavligt forsar vattnet! Klockan var ca 21.20.
"Vattnet har gått" ropar jag, både rädd och alldeles uppspelt! Nu jäklar är det på gång! "Ja, eller så har jag kissat på mig, men såhär mycket kan inte jag kissa".
Småsprang in på toan med telefonen i högsta hugg. Adde sprang efter och torkade överallt. Hela mina byxor var dyblöta!
Ringde in till förlossningen, och dom ville att vi skulle komma in på kontroll. MEN! "Eftersom jag inte hade några värkar skulle vi förmodligen få åka hem igen."
Ställde mig i duschen en stund och spolade av allt vatten. Sen var det på med största bindan jag hitta, mjukisar och en filt under rumpan i bilen. En sån som är plastad på ena sidan!
Vi åkte runt kl 22.00, så var inne någon gång därefter. Fortfarande inga värkar, proverna på vattnet såg bra ut. Fick ligga med CTG. Där blev det lite jobbigt för då började jag känna av små sammandragningar som bara ökade i styrka. Tillslut vart jag även akut skitnödig, så var tvungen att ringa på dem för att koppla loss mig. Hon som kom var tvungen att gå och fråga en annan om det var ok. Jag började få panik för det började även göra ont! Tillslut blev jag bortkopplad i alla fall. Gick på toa. Fick nu börja andas mig genom mina värkar.
Vi blev sedan hemskickade, med en tid bokad på bedömningsmottagningen dagen efter kl 15.00. Blev beordrade till att vila och äta ordentligt, "i fall det skulle hända något, men oftast så brukar värkarna avta efter en stund."
Bara att rulla hem igen då. Vet inte vad klockan var då, men värkarna ökade ännu lite i bilen på väg hem. Längtade hem så jag kunde ta en alvedon, värma min vetekudde och sedan lägga mig i sängen och bara slappna av... Trodde jag ja! Kommer hem, kan knappt stå på benen när värkarna kommer. Lägger mig i sängen med alvedon och Adde värmde min kudde. Kunde inte ligga still! Fick småpanik. Tillslut gick det inte så jag kastade mig ur sängen och vaggade runt här hemma och klockade värkarna.
De höll i sig ca 45 sekunder - 1 minut och det var ungefär 1½ - 2 minuter mellan! Hur fasen kunde dom skicka hem mig, funderade jag på... Tvekade lite på att ringa, ville inte verka tjatig. Tillslut ringde jag, och vi fick självklart komma tillbaka! Klockan var då ungefär 00.30 när vi åkte tillbaka till förlossningen.
Fick ligga med CTG ännu en gång, och nu såg även Adde att mina värkar faktiskt hade lite styrka i sig! Jag andades på och koncentrerade mig till max på vad jag gjorde. Fick tillslut ringa på dem och be dem ta loss mig för jag klarade absolut inte av att ligga still! Då ville hon känna på mig, så upp med lite fingrar. Öppet 3 cm!
Wow, nu var det på gång! Vart orolig att bli hemskickad.
Nu fick vi välja, antingen åka hem med en gäng smärtstillande piller eller stanna kvar och få lite starkare sprutor och sömnpiller, en så kallad "sovdos". Valde att stanna kvar eftersom vi ändå har en bit in till sjukhuset, bilresan dit hade varit hemsk och på sjukan har dom starka grejer, tänkte jag ;)
Vi blev inskrivna och fick tillslut ett rum. Jag fick byta om till sjukhuskläder, skönt! Fick krypa ner i sängen, fick sprutor och sen mös jag ner mig under täcket och kände hur jag sakta men säkert kunde slappna av. Tillslut kunde jag somna mellan värkarna och var bara smått vaken under "toppen" på värkarna. Adde slocknade i en fotölj inne på vårt rum. Tror vi sov i någon timme eller två, sen började jag känna av mer och mer och kunde tillslut inte somna om alls.
Fick in en gåstol som jag skulle kunna hänga på. Den släpade jag ut i korridoren och försökte vandra runt. Sköterskan vart förvånad när hon mötte mig i korridoren, men jag tyckte det var skönt att lulla runt lite där. Hon hade inte räknat med att jag skulle ut och gå, bara hänga på rummet ;)
När vi kom tillbaka på rummet fick jag även en boll att sitta på.
Det är lite rörigt sen, men runt 5.30 fick jag lustgasen. Den var kanon redan från första suget på den! Dom frågade efter ett tag om dom skulle höja dosen, och det tyckte jag vi kunde prova, jag kände ju knappt av den. Men då försvann jag nästan helt, så jag fick be dem sänka dosen igen! Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på mina nya skor här hemma, och en massa annat, så jag insåg själv att det inte var riktigt bra. Enligt Adde svamlade jag på rätt bra mellan värkarna, snackade massa skit om inget vettigt alls. Så mycket minns jag inte, men jag vet att jag vid något tillfälle sa att jag inte haft så kul på 9 månader (syftade då på "fyllan") ;)
Helt plötsligt var det dags att krysta! I papperna står att krystvärkarna kom vid 8.30. Dom var tvugna att ge mig värkstimulerande dropp. Första krystvärken hade jag lustgasen, men barnmorskan sa till mig att prova utan för att den kunde få det hela att dra ut på tiden. Att jag inte kunde krysta lika effektivt. Så då slängde jag bort lustgasen, och sen krystade jag på för kung och fosterland helt utan någon som helst bedövning! Och så farligt ont gjorde det ju inte, det var mest tungt att pressa, det kändes som att världens största bajskorv var på väg!!
Helt plötsligt säger barnmorskan "den har pappas hårfärg", och jag fick känna med handen på huvudet. Här kom extra krafter som verkligen peppade mig, det var verkligen ett barn på väg ut! Barnmorskan la en varm handduk emot "därnere", och det var verkligen superskönt! Efter ytterligare några kryst så fick jag stanna upp så huvudet fick stå i "utgången" och töja lite, sen jäklar pressade vi på och helt plötsligt rann Wilma ut ur mig! Sååå underbar känsla!
Och det första jag gör är vänder mig till Adde och säger "det här gör vi om". Hahaha!
Fick inte upp henne på en gång, då navelsträngen var rätt kort. Men dom höll upp henne så vi kunde kika vad det var för något. Och hon var ju sååå fin! Pappa Adde fick klippa navelsträngen och sen damp hon ner på mitt bröst. Finaste tjejen i hela världen!
En kryst till sen så kom moderkakan. Sen pressade barnmorskan på min mage (det gjorde satans jäkla ont!!) så att det kom ut lite rester... Och sen var det dax att sy, bedövningssprayen som jag fick då sved så in i helsike! Men den hjälpte, kände inget när dom sydde sen. Vart en liten "v"-bristning bara, vet inte vad dom kallade det men dom sa att det är de som de flesta får.
Ja, sammanfattningsvis - föda barn är helt magiskt och jag hoppas verkligen att jag får vara med om detta fler gånger! Hela proceduren var fantastisk! Det var bara att lyssna på kroppen och följa med, och hålla humöret uppe! =)
"Vattnet har gått" ropar jag, både rädd och alldeles uppspelt! Nu jäklar är det på gång! "Ja, eller så har jag kissat på mig, men såhär mycket kan inte jag kissa".
Småsprang in på toan med telefonen i högsta hugg. Adde sprang efter och torkade överallt. Hela mina byxor var dyblöta!
Ringde in till förlossningen, och dom ville att vi skulle komma in på kontroll. MEN! "Eftersom jag inte hade några värkar skulle vi förmodligen få åka hem igen."
Ställde mig i duschen en stund och spolade av allt vatten. Sen var det på med största bindan jag hitta, mjukisar och en filt under rumpan i bilen. En sån som är plastad på ena sidan!
Vi åkte runt kl 22.00, så var inne någon gång därefter. Fortfarande inga värkar, proverna på vattnet såg bra ut. Fick ligga med CTG. Där blev det lite jobbigt för då började jag känna av små sammandragningar som bara ökade i styrka. Tillslut vart jag även akut skitnödig, så var tvungen att ringa på dem för att koppla loss mig. Hon som kom var tvungen att gå och fråga en annan om det var ok. Jag började få panik för det började även göra ont! Tillslut blev jag bortkopplad i alla fall. Gick på toa. Fick nu börja andas mig genom mina värkar.
Vi blev sedan hemskickade, med en tid bokad på bedömningsmottagningen dagen efter kl 15.00. Blev beordrade till att vila och äta ordentligt, "i fall det skulle hända något, men oftast så brukar värkarna avta efter en stund."
Bara att rulla hem igen då. Vet inte vad klockan var då, men värkarna ökade ännu lite i bilen på väg hem. Längtade hem så jag kunde ta en alvedon, värma min vetekudde och sedan lägga mig i sängen och bara slappna av... Trodde jag ja! Kommer hem, kan knappt stå på benen när värkarna kommer. Lägger mig i sängen med alvedon och Adde värmde min kudde. Kunde inte ligga still! Fick småpanik. Tillslut gick det inte så jag kastade mig ur sängen och vaggade runt här hemma och klockade värkarna.
De höll i sig ca 45 sekunder - 1 minut och det var ungefär 1½ - 2 minuter mellan! Hur fasen kunde dom skicka hem mig, funderade jag på... Tvekade lite på att ringa, ville inte verka tjatig. Tillslut ringde jag, och vi fick självklart komma tillbaka! Klockan var då ungefär 00.30 när vi åkte tillbaka till förlossningen.
Fick ligga med CTG ännu en gång, och nu såg även Adde att mina värkar faktiskt hade lite styrka i sig! Jag andades på och koncentrerade mig till max på vad jag gjorde. Fick tillslut ringa på dem och be dem ta loss mig för jag klarade absolut inte av att ligga still! Då ville hon känna på mig, så upp med lite fingrar. Öppet 3 cm!
Wow, nu var det på gång! Vart orolig att bli hemskickad.
Nu fick vi välja, antingen åka hem med en gäng smärtstillande piller eller stanna kvar och få lite starkare sprutor och sömnpiller, en så kallad "sovdos". Valde att stanna kvar eftersom vi ändå har en bit in till sjukhuset, bilresan dit hade varit hemsk och på sjukan har dom starka grejer, tänkte jag ;)
Vi blev inskrivna och fick tillslut ett rum. Jag fick byta om till sjukhuskläder, skönt! Fick krypa ner i sängen, fick sprutor och sen mös jag ner mig under täcket och kände hur jag sakta men säkert kunde slappna av. Tillslut kunde jag somna mellan värkarna och var bara smått vaken under "toppen" på värkarna. Adde slocknade i en fotölj inne på vårt rum. Tror vi sov i någon timme eller två, sen började jag känna av mer och mer och kunde tillslut inte somna om alls.
Fick in en gåstol som jag skulle kunna hänga på. Den släpade jag ut i korridoren och försökte vandra runt. Sköterskan vart förvånad när hon mötte mig i korridoren, men jag tyckte det var skönt att lulla runt lite där. Hon hade inte räknat med att jag skulle ut och gå, bara hänga på rummet ;)
När vi kom tillbaka på rummet fick jag även en boll att sitta på.
Det är lite rörigt sen, men runt 5.30 fick jag lustgasen. Den var kanon redan från första suget på den! Dom frågade efter ett tag om dom skulle höja dosen, och det tyckte jag vi kunde prova, jag kände ju knappt av den. Men då försvann jag nästan helt, så jag fick be dem sänka dosen igen! Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på mina nya skor här hemma, och en massa annat, så jag insåg själv att det inte var riktigt bra. Enligt Adde svamlade jag på rätt bra mellan värkarna, snackade massa skit om inget vettigt alls. Så mycket minns jag inte, men jag vet att jag vid något tillfälle sa att jag inte haft så kul på 9 månader (syftade då på "fyllan") ;)
Helt plötsligt var det dags att krysta! I papperna står att krystvärkarna kom vid 8.30. Dom var tvugna att ge mig värkstimulerande dropp. Första krystvärken hade jag lustgasen, men barnmorskan sa till mig att prova utan för att den kunde få det hela att dra ut på tiden. Att jag inte kunde krysta lika effektivt. Så då slängde jag bort lustgasen, och sen krystade jag på för kung och fosterland helt utan någon som helst bedövning! Och så farligt ont gjorde det ju inte, det var mest tungt att pressa, det kändes som att världens största bajskorv var på väg!!
Helt plötsligt säger barnmorskan "den har pappas hårfärg", och jag fick känna med handen på huvudet. Här kom extra krafter som verkligen peppade mig, det var verkligen ett barn på väg ut! Barnmorskan la en varm handduk emot "därnere", och det var verkligen superskönt! Efter ytterligare några kryst så fick jag stanna upp så huvudet fick stå i "utgången" och töja lite, sen jäklar pressade vi på och helt plötsligt rann Wilma ut ur mig! Sååå underbar känsla!
Och det första jag gör är vänder mig till Adde och säger "det här gör vi om". Hahaha!
Fick inte upp henne på en gång, då navelsträngen var rätt kort. Men dom höll upp henne så vi kunde kika vad det var för något. Och hon var ju sååå fin! Pappa Adde fick klippa navelsträngen och sen damp hon ner på mitt bröst. Finaste tjejen i hela världen!
En kryst till sen så kom moderkakan. Sen pressade barnmorskan på min mage (det gjorde satans jäkla ont!!) så att det kom ut lite rester... Och sen var det dax att sy, bedövningssprayen som jag fick då sved så in i helsike! Men den hjälpte, kände inget när dom sydde sen. Vart en liten "v"-bristning bara, vet inte vad dom kallade det men dom sa att det är de som de flesta får.
Ja, sammanfattningsvis - föda barn är helt magiskt och jag hoppas verkligen att jag får vara med om detta fler gånger! Hela proceduren var fantastisk! Det var bara att lyssna på kroppen och följa med, och hålla humöret uppe! =)
Kommentarer
Trackback
